För att komma lite närmre den indiska kulturen bestämde vi oss för att gå en matlagningskurs. Kursen utlovade att vi skulle lära oss fyra olika rätter, naan bröd samt efterrätt. Förväntansfulla blev i insläppta i ett minimalt kök där två indiska kvinnor befann sig, de gjorde lite av varje men ville inte ge oss någon uppmärksamhet. En man kom in och bad oss sätta oss ner för att börja kursen med lite te. Där satt vi och drack te medan kvinnorna förberedde kvällens mat, vi var taggade på att lära oss nya rätter. Det första vi fick lära oss var att hacka lök och tomat. Mannen tyckte inte vi skulle anstränga oss i onödan och bad oss en gång till att sitta ner och dricka te. Vi undrade om vi inte kunde få hjälpa de andra kvinnorna men han tyckte inte det var någon idé. Han visade oss grytor och skålar med olika ingredienser som kvinnorna höll på med men vi fick inte mer än titta. Efter att manen förstod att vi var rastlösa så fick vi steka våra egna naan bröd som egentligen var chapati/Roti bröd. Efter stekningen tyckte han vi hade ansträngt oss tillräckligt så vi fick återigen sätta oss ner och drick te och studera vad som hände i köket. Sen var maten färdig och vi fick rätterna serverade på en klassisk tallrik. Från vänster har vi klassisk dahl med gula linser, sedan malai kofta och det gröna är palak paneer. Till detta åt vi vårt egenstekta bröd, kokoschutney och ris. Vi fick lära oss att äta med händerna vilket innebär att man låter vänsterhanden vila (den smutsiga handen som används till annat) sedan blandade man alla rätter på tallriken och gjorde en boll av gojjan för att sedan skjuta in bollen i munnen med tummen. Se hur vår lärare gör på bilden nedan. Matlagningskursen var alltså till stor besvikelse, vi fick som sagt inte göra så mycket men vi fick en av de godaste måltider vi ätit och recepten fick vi nedskrivna. Den stora lärdomen var matätar-tekniken.
1 kommentar:
"lärarens" min är rätt skrämmande, creepyyy.
Skicka en kommentar